Någongång kommer man till det stadie i livet där man inte har något annat val än att prioritera. I alla fall de flesta av oss gör det. Att ha den där vågskålen i sin hand och därmed väga vad som är viktigt för en själv, inte för någon annan. Det är lätt att bara rusa på, vara till lags, finnas till hands, ställa upp, vara duktig, perfekt och hinna träna, städa, laga mat, umgås med sitt barn och vara en bra mamma, höra av sig till vänner, hitta kärleken, fixa bilen med mera med mera. Och dessutom jobba och göra bra ifrån sig. Nånstans här måste man liksom förstå att man inte hinner allt detta varje dag. Och att det är OK att ha ett hem med dammråttor i hörnen någon extra dag, att det är OK att man inte hört av sig till vänner på ett bra tag (är det dina riktiga vänner så finns de där ändå när ni väl ses och hörs!) att det är OK att man ibland äter fil och flingor till middag, att det är OK att tvätten får ligga en extra dag, och att det är OK att säga Nej till vissa saker på jobbet ibland. 

Jag har det senaste halvåret mått som en berg och dalbana. Vissa saker har kommit ikapp efter separationen och liksom drämt till en som en knytnäve i ansiktet, man har funderat och vänt och vridit. Andra grejer har varit oro för framtiden, för ekonomin etc. Tankar kring om ens drömmar någongång alls ska få slå in. Och med drömmar menar jag det där egna fritidshuset på landet, där man kan ha sin skoter och njuta av lugnet på lov och helger. Tillsammans med den där killen som verkligen tar en med storm. Om han nu finns. Och liksom åren bara rullar på...

Samtidigt har jag haft den härligaste sommaren på länge, är så tacksam för alla nya människor jag lärt känna. Alla lata dagar på stranden, alla grillfester, alla skratt och allt bus. Samtidigt också såklart alla härliga dagar med gumman. Och självklart tacksamheten över att Johan är den där klippan i mitt och Siris liv trots att vi ej lever ihop. 

Men självklart påverkar allt detta mig, framför allt mentalt. Jag känner att jag inte längre orkar göra lika mycket som förut. Att jag hellre lägger mig kl 21 en kväll och får sova så mycket som möjligt, istället för att ränna ute på events eller tex. en så enkel sak som att kolla film tills klockan närmar sig midnatt. Visst kan det finnas undantag men jag märker ju vad som gör att jag mår bra, och det är just de sakerna som jag vill omge mig med. Det är naturen, frisk luft, promenader, Siri, laga god mat, skratta med vänner, köra skoter och träna. Sedan är det ju så att jag fått dras med diverse tokigheter vad gäller hälsan också senaste året...och det är också en del signaler att ta hänsyn till.

Kanske blir man klokare med åren ändå. I alla fall när det gäller att se till sitt eget bästa. Du har bara ett liv. Lev det NU.

KRAM från mig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tänk hur mycket runtikring en som förändras på bara några år...med det menar jag alla intryck vi har runtikring oss hela tiden, som påverkar alla de val vi gör i livet. Medierna matar oss med information och bilder. Och stressen kring vad man ska gör...

Anledningen? Jo att jag älskar att skriva av mig. Får se om tiden finns bara.     ...

Jag och Lars drog till Jorm/Ankarvattnet nu tre dygn i påsk! Som de skoterlovers vi är så ser vi till att nyttja vårt gemensamma intresse även om vi inte numera är tillsammans. Vi har kul ihop i snö iaf hehe! På långfredagen fick vi nog ihop cirka 15...

Nyss hemkommen från bion Hallå Hallå, en riktig feelgoodfilm. Hann mula i mig en påse nonstop också!   Dagen har varit fullspäckad...eller hela helgen egentligen...men jag är ju inte direkt känd för att ta det lugnt och sitta på ändan. Igår skote...

Joråsåatt....   Vill inte direkt påstå att livet just nu går som en dans..men men...vi har ju bara börjat året så det kan ju bara bli bättre - eller hur?!      Snöfattigt i södern och inte lika mkt snö som normalt norröver heller - konstig vi...